Idag var en dag som Joan Didion beskriver i boken ”Ett år av magiskt tänkande”
Livet förändras snabbt.
Livet förändras på ett ögonblick.
Man sätter sig ner för att äta middag och livet som känner det tar slut.
Det var efter frukost som jag såg att Sussy mådde väldigt dåligt. Sparar mig alla detaljer men i eftermiddags kl. 16.30 fick hon somna in för gått med huvudet i min hand.
Livet förändras på ett ögenblick, helt oväntat. Har haft hundar och katter sedan jag fyllde 29 år och det är ett tag sedan. 4 hundar och 4 katter har lämnat oss hittills och idag funderade jag på vad som är bättre.
Är det bättre om man kan inställa sig på att ett djur möjligtvis behöver avlidas eller är det bättre om livet förändras på ett ögonblick?
Jag vet inte, tror det spelar ingen roll.
Sov gott gumman, vi älskar dig.
Horisonten 
Så sorgligt!
Jag vet inte heller vad som är bäst… Å ena sidan är det bra att hinna ”förbereda sig” på det som ska hända, men å andra sidan är det så sorgligt att just veta ATT det ska ända. Så det går nog på ett ut, tror jag.
GillaGilla
Ja det gör det. En gång är det chocken att det händer så fort, andra gången är det den ständiga oron att det snart är dags.
GillaGilla
Jag beklagar, så sorgligt, så trist. Så ledsen jag blir.
Tröstekramar
GillaGilla
Tack för dina tröstekramar 🙂
Det brinner ett ljus på hennes grav sedan igår kväll och hon har fått de finaste blommor som fanns i trädgården.
GillaGilla
O nej så sorgligt! Det är svårt att veta vad som ”är värst” men otroligt ledsen blir man ju oavsett och chocken blir ju definitivt värre när det händer plötsligt.
För din katt var det säkert ändå väldigt mycket bättre att det gick fort. Att hon dessutom fick somna in hos sin älskade matte måste ju ha känts tryggt för henne.
Detta är ju den hemska baksidan med att ha djur som man fäster sig vid. Men på det stora hela hade det varit mycket värre att INTE ha djur omkring sig att älska och glädjas åt.
Massvis med tröstekramar!
GillaGilla
Det är precis mina tankar, det är ännu värre utan djur. Så vi är medvetna om att djuren inte leva så länge och får acceptera det.
Ibland tycker man att de kunde ha fått några år till och en del djur lever längre än man ”beräknade”.
Det är trots allt som hos oss människor. En del blir väldigt gamla, andra inte.
GillaGilla
Ånej, vad tråkigt att höra. Nä man vänjer sej aldrig. Har hunnit vara med om en hel del eftersom vi har haft djur i min familj sen jag var pytteliten. Besluten man oundvikligen måste ta är så fruktansvärt svåra. Men så är ju livet, allt är ju inte lätt. Oftast så känns det lättare så småningom för man vill ju inte se sina vänner lida och vi har ju möjligheten att låta dem somna in när det är så dags. Man får tänka på allt gott man fått av djuren och det man kunnat ge dem. För det är ju det som gör att man skaffar djur igen trots att det är så svårt när de går bort. Tror inte heller det spelar någon roll om man hinner förbereda sej eller inte.
När mina barn var små så blev en av våra älskade katter överkörd. Vi planerade hans begravning tillsammans. Det skulle vara lite blommor och ett litet kors och vi skulle sjunga nåt fint för honom, minns inte just nu vad som skulle sjungas men nåt vackert var det.
Vi var ledsna allihop men fick till det som vi planerat och så skulle vi sjunga. Då plötsligt ville barnen sjunga Tingelinge tåget går, ut i vida världen….istället för den fina sång de bestämt först. Gissa om jag log genom tårarna. Det blev ett fint avsked av vår katt som jag aldrig glömmer.
Ta hand om er, vi ses snart
GillaGilla
Vilken fin historia Carina, tack för den 🙂
Det brinner ett ljus på hennes grav nu och blommor har hon fått och jag tror jag har varit där si så där 6 gånger sedan igår kväll.
Hon har säkert gått över regnbågsbron nu och på andra sidan har Roy väntat på henne. Helt säkert!
GillaGilla
Ooh nej!! Kramar!! Hur gammal blev hon? Vad ledsen jag blir för din skull. Och den lilla kissens förstås. :S
GillaGilla
Hon är en hittakatt. En vinterdag med otroligt mycket snö. Det var i sista timmen min man hittade henne. Så den exakta åldern har jag inte. Uppskattade 7 år.
Men hon fick sin egen födelsedag förstås 🙂
GillaGilla
Fy så sorgligt! Och bara sju år. Att ens husdjur dör är ju något man vet när man skaffar dem, men det gör det ju inte lättare för det, när det väl sker. Men hon hade nog tur som hittades av er den där vintern i alla fall, så hon fick några fina år. Kram.
GillaGilla