Öppet brev till läkarförbundet

Öppet brev till  läkarförbundet angående utförsäkring av sjuka

Bästa Eva Nilsson Bågenholm,

Under nästa år kommer över 50000 långtidssjuka att tvingas ut ur sjukförsäkringen till följd av lagförändringarna som trädde i kraft 1 juli 2008. Det räddningspaket som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson presenterade i mitten på september medför föga förändring för majoriteten av de sjuka, då nivån i introduktionsprogrammet är i paritet med försörjningsstöd och kraven att delta i aktivitetsprogrammen för många sjuka är oöverkomliga.

Förutom de grupper som tvingas ur sjukförsäkringen pga de nya tidsgränserna, tillkommer en stor grupp som förlorar sin sjukpenning/sjukersättning eftersom försäkringskassans handläggare inte godkänner läkarnas värdering av nedsatt arbetsförmåga. Ett stort problem här är att begreppet ”arbetsförmåga gentemot hela den nationella arbetsmarknaden” fortfarande saknar definition, vilket medför en olöst rättsosäkerhet i sjukförsäkringen. Anna Hedborg hade till uppgift att klarlägga detta begrepp, men fann uppgiften övermäktig och har nu övergett den ambitionen. Trots detta är begreppet ”arbetsförmåga” fortsatt centralt i den nu gällande sjukförsäkringen. Detta kan inte annat än innebära att rättsosäkerheten och godtycket i bedömningarna av sjuka människors rätt till ersättning från sjukförsäkringen tillåts fortsätta.

I läkartidningen den 29/9-09 kan man läsa att Anna Hedborg nu föreslår ett nytt sjukförsäkrings-system där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Möjligtvis är detta bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med försäkringskassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensamma i relation till försäkringskassan.

Desperationen bland Sveriges långtidssjuka är stor och närmast dagligen kommer jag i kontakt med människor som brottas med tankar om att de inte orkar kämpa vidare. Tanken att inte bli tagen på allvar, att bli ställd inför krav på prestation som man inte mäktar med och hot om att helt förlora sin ekonomiska trygghet blir för tungt. I detta läge blir jag mycket bekymrad över läkarförbundets tystnad i frågan. Är inte våra patienters väl och ve en viktig fråga för oss läkare ?

Med vänlig hälsning och hopp om svar!

Jenny Fjell

Leg läk och Med. Dr.
ST-läkare i Psykiatri

samt

Intiativtagare till Nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället)

Annonser

7 responses

  1. Det är märkligt att politiker egentligen vill göra bara förbättringar och förenkla saker, men så trasslar de till mer än nånsin förr.
    det är som med skolan. Det är bara förändringar hela tiden, man vill inbilla folk och elever att det är så mycket bättre än det var förr, men resultatet visar ganska tydligt att ungdomar numera inte ens lär sig hur man räknar och läsa kan de bara med svårigheter.
    Många spyr galla över hur skolor var förr, men de flesta lärde sig det som stod i schemat och lite till. Så förfärligt illa kan det väl inte vart då.

    Och så är det med sjukvård och sjukskrivningar också.
    Visst behövs det bättre kontroll då är det många som utnyttjar systemet, men det borde ju inte drabba de som är verkligen sjuka.

    Hoppas att ni får svar och gehör på brevet.

    Gilla

    1. Så många var det inte som utnyttjade systemet. 0,2 % av alla!!
      Fast det blev också först fel uttryckt och sedan valde man att inte rätta till det offentligt (Husmark!)
      Det är bara att upprepa det så ofta som möjligt, då blir det sant efter ett tag.

      De här omorganisationer har också funnits på jobbet. Jag har varit med om flera.
      En ”omorganisation” är ingenting annat än en försämring. Det vet alla som har lite vett i skallen.

      ”Vi har den bästa sjukvården” – läser man ofta och jag skulle vilja fråga skribenten: ”Med vilket land jämför du?”
      Jag är 100% säker att personen inte kan svara på min fråga.

      Inte konstigt att man snart får hjärnblödning när man får titta på hur folk bara sväljer det som serveras av politikerna.

      Gilla

  2. Jag vet inte om jag håller helt med dig ändå. Jag känner(eller kände rättare sagt) 2-3 stycken som utnyttjade systemet. Och det är ganska många för jag känner trots allt inte tusentals människor. Så ser man det som procent på hur många jag känner så blir det ganska hög procentdel.

    JA, det finns säkert många som tror på det som politikerna säger, jag kallar det för hjärntvätt kort och gott.
    Jag tillhör inte den gruppen. Men jag tror att de som är födda i landet har större benägenhet att tro det.
    I Sverige kan man inte ens läkarna ställa en diagnos utan att de famlar och gissar. Går jag till garnaffären och ställer jag min fråga i kön så får jag mer engagerade och bra mycket kunnigare svar av de som står där och inte ens rört mig än hos utbildade men ändå okunniga läkarkåren.

    Och jag tycker inte att all organisation är på ondo. Därmed vill jag nu inte hävda att något har inte gått snett i det här fallet. Men jag vill inte kategorisera.

    Gilla

    1. Det är inte min åsikt Antonia att det är 0.2 procent. Det är fakta och fk´s egen statistik.

      Jag vågar tvivla på att du som en ensam person kan vara representativ för hur många som fuskar 😉 och tycker dessutom att du ska anmäla dem fort som fanken. Går alldeles utmärkt anonymt. Du verkar vara helt säker på att de fuskar, då kan du med gott samvete anmäla dem.

      Om du tycker att de nya sjukskrivningsreglerna är bra, diagnosen inte spelar någon roll, kroniska sjukdomar är avskaffade och man endast får vara sjukskriven ett visst antal dagar, är det okay för mig, så länge du inte i fall av egen sjukdom säger: Jag visste inte om det 😉

      Redan i skolan lärde vi oss ifrågasätta saker och ting. Det lades stor vikt på att man inte svalde allt man fick serverade men det är nog också en biverkning av kriget.

      Sedan är vi nog mer eller mindre politisk intresserade och inte bara i det egna landet utan också vad som händer i andra länder.

      Ändå, sjukdom och arbetslöshet kan träffa vem som helst, när som helst och då ska man veta vad som väntar en och vilka regler som finns.
      Det är det som förvånar mig att folk inte bryr sig i fall att….

      Gilla

  3. Kristallina!
    Jag säger inte att det nya systemet ÄR bra. Säger inte heller att diagnosen inte spelar roll.
    Jag säger bara att omorganisation är inte alltid till ondo. Att det är inte av ondo per automatik.
    Men det är möjligt att här har de gått på överdrift.
    Men som egenföretagare jobbar man tills man stupar. Man har inga andra möjligheter helt enkelt. Omkostnader för att driva företag är så pass stora att sjukpenning skulle aldrig täcka, och därmed skulle man behöva gå från hus och hem på 2 månader.

    Men jag kan inte anmäla, bara tanken gör att jag inte mår bra. Och då blir jag själv sjuk 😉 Det får ligga på deras samvete. Det är för mycket begär.

    Gilla

    1. Som anställd jobbar du också tills du stupar, det kan jag lova dig. Jag har gjort det och därför blev det så hemskt.

      Man väljer inte att bli sjuk, man blir det helt enkelt.

      Problemet är också att man inte kan tro att det är så allvarligt som det faktiskt är. Man tror hela tiden att det kommer att gå över och efter några veckor inser man att det inte är så.

      Det är inte roligt alls att leva på sjukpenning kan jag tala om för dig. Jag har tjänat bra och skulle gärna göra det igen.

      Gilla

Nyfiken på dina tankar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: