Jag tror på naturen

Den där eviga diskussionen om skolavslutning i kyrkan. Jag börjar bli trött.
Det verkar bara finnas två alternativ. Avslutning i aulan eller i kyrkan. Alla eller ingen och så verkar ingen lägga märke till att det finns människor som inte har någon tro alls. Det finns inte bara dem som har en annan tro. Det finns även dem som inte tro på något alls och det kan t.o.m. vara en svenskfödd människa.

Kunde man inte fira i aulan först och sedan kan det väl vara frivilligt att följa med till kyrkan. Varför man gör det spelar väl ingen roll. För att man är troende, för att man tycker om traditioner eller för att det är alldeles speciellt vackert och festligt i en kyrka.

Jag säger som min far ”Varför ska man göra det på ett enkelt sätt när man kan göra det på ett komplicerat 😉

Annonser

4 responses

  1. Jag tror på många saker men jag tror också på rätten att få ha kvar gamla traditioner – som skolavslutning i kyrkan, även om det idag går stick i stäv med religionsfri skola. De flesta sånger som sjungs är psalmer och det är en viss känsla av att ha avslutning i kyrkan. Däremot tycker jag inte präst eller gud-prat har på skolavslutningen att göra. 🙂

    Gilla

    1. Det är klart att man ska värna om gamla traditioner men det borde var frivilligt att delta i dem. Oavsett präst- och gudprat är kyrkan en mötesplats för troende. Har man en väldigt negativ inställning eller erfarenhet av religion tar det emot att besöka det heliga huset och sjunger psalmer till guds ära.
      Fast det är bara mina tankar om diskussionen. Jag har ingenting med det att göra och kan inte riktigt förstå just den traditionen. Frivilligt deltagande hade varit en lösning.
      I Tyskland har skola och kyrka ingenting gemensamt.

      Gilla

  2. Jag var befriad från religionsundervisning hela min skoltid efter att som sjuåring ha gjort ett ärligt menat försök att övertyga min religiösa lärarinna om guds frånvaro som entitet. 🙂

    Har dock inget minne av några skolavslutningar i nån kyrka, det hade jag kommit ihåg. Det hela var istället en tämligen odramatisk samling i klassrummet där det snackades lite skit innan alla drog iväg till sitt. I högre ålder utökades traditionen med att med gemensamma krafter lyfta in musiklärarinnans hundkoja innanför de låga staketen som omgärdade gräsmattorna runt plugget (varvid jag antar att övriga lärare fick en tradition i att gemensamt lyfta ut bilen igen).

    Däremot börjar hela det här politiskt korrekta knutslagandet på allt som möjligen skulle kunna besvära någon kännas lite lätt beklämmande, likaväl som den andra sidan som tar ‘traditionerna’ som förevändning att få bråka.

    Gilla

    1. Ja… den du 😀
      Nej, här blev det intyg och så pallade vi oss hem. Några var glada och några var nedstämda. Mer var det inte med det.
      Det bråkas mycket nu. På nästa alla plan. Ibland hoppar jag över både tidningen och nyhetssändningar. Ha en trevlig fortsatt helg.

      Gilla

Nyfiken på dina tankar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s