Det är inte mycket med mig

Har ni någon gång funderat över om ni bara existerar eller om ni lever ett liv?
Just nu existerar jag bara. Håller på att sysselsätta mig så gott som hela tiden för att slippa tänka efter.
Så fort jag inte gör någonting kommer sorgen och saknaden upp till ytan och när man minst anar det ska man fylla ut en blankett och kryssa för civilstånd.
Realitäten slår till som ett slag i ansikte och jag kryssar för ”änka”.

Låt semestern vara över för då kanske myndigheterna vaknar till liv igen och jag kunde avsluta allt annat som ska göras och registreras när någon dör. Inte ens det är klart efter snart 4 1/2 månader.

Påminner mig hela tiden själv om att kameran som kunde följa med mig när jag ändå är ute med hunden. Det gick bra ett tag men just nu ”ser” jag inget som är värt att plåta.

I den här värmen är det faktiskt inte så lätt heller att aktivera sig. Det är bäst att inte röra sig för mycket.

varmt

7 svar

  1. Du måste nog trots allt låta sorgen ha sin gång om du ska komma vidare, annars förlängs bara förloppet.

    Gilla

    1. Du har rätt (som vanligt). Man längtar ut och får det ändå aldrig gjort. Fast igår….. i nästa inlägg. Ha en trevlig helg!

      Gilla

  2. Naturligtvis, jag har alltid rätt. Immer. ;P

    Läkning tar sin tid och det är inte mycket man kan göra åt förloppet mer än att åka med. Det är nog ingen brådska med pappersexercisen heller, det är få som hinner bli klara med allt inom ett halvår.

    Hur definierar du skillnaden mellan liv och existens förresten ? Lite nyfiken, trodde det var ungefärligen samma sak.

    Den här har fastnat i skallen sen igår, nu dumpar jag den hos dig:

    Gilla

    1. Den låten har jag fullständigt glömt bort. Känns som mitt i prick och jag tror att jag vill höra den flera gånger till eller mer. Den blir ännu bättre med hörlurar på. Helt fantastiskt! Tack för den 🙂

      Att existera betyder att bara flyta med. Man gör det som måste göras. Man är total ointresserad av andra saker. Du läser eller lyssnar inte längre på nyheter. Du struntar i allt omkring dig. Både rent allmänt och i dina vänner, grannar och släkten.

      Att leva är att vara aktiv, intresserad och nyfiken. Man hetsar upp sig, tar ställning, försvarar, planerar, får saker och ting gjort. Man är medveten om det som pågår på alla plan.

      Så ungefär 🙂 Ha en trevlig fortsatt söndag!

      Gilla

      1. Den bet sig fast bra, lyssnade nog 20 ggr till, klockren. Hade totalt missat den plattan.

        Då existerar jag nog (minns inte när planering innebar nåt annat än rent ett abstrakt begrepp som andra ägnar sig åt och vem f-n behöver Bonniers smörja anyway ?). Har inga marginaler att hetsa upp mig heller för den delen eftersom antalet skedar (*se länken) är rätt begränsat:

        http://www.butyoudontlooksick.com/wpress/articles/written-by-christine/the-spoon-theory/

        Gilla

        1. Vilken genial förklaring av hur man har det som sjuk! Den måste spridas eller hur? Ska se om jag lyckas med att dela det direkt från den sidan.
          Tänk om man kunde stänga ut resten av världen och bara lever i sin egen lilla bubbla. Livet hade varit lättare utan människor? eller hur var det nu? 😉

          Gilla

          1. Ja, den är onekligen mycket pedagogisk. Har för mig att hon hade en ME-diagnos när hon skapade förklaringsmodellen, nu verkar diagnosen ha ändrats till SLE. Modellen står sig iallafall och är sannolikt precis lika tillämplig.

            Ibland kan det väl vara intressant med människor men det tar en hel del energi också, i bästa fall ger det kanske lite energi också. Man får dosera.

            Gilla

Nyfiken på dina tankar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: