Jag fick ett brev

Ja, jag vet att vi alla fortfarande hittar räkningar i brevlådan.

Nej, jag fick ett riktigt brev med ett intressant innehåll. Det har ni inte fått i åratal!


ettbrev

I brevet fanns ett foto som man vanligtvis får via mobil eller mail och 2 tidningsurklipp som vi vanligtvis får via länkar.

Är det inte härligt! Jag tyckte det var underbart. 😀

Rätten till sin egen kropp?

Debatten om en barnmorska som vill slippa att genomföra en abort har fått mig att tänka på ”rätten till sin egen kropp”.

Den rätten har en gravid kvinna. Hon får bestämma sig för att få hjälp med att ”ta bort sin graviditet”. Det uttrycket hittade jag på Vårdguidens sida.

Efter det att man fått tabletter, sugs graviditeten ur livmodern

Det är egentligen inte mitt tema här men tycker det är märkligt att man väljer att kalla ett foster för graviditet.

När samma kvinna (eller en man för den delen) skulle insjukna i en obotlig sjukdom fråntas hon den rätten.
Det finns en hel del sjukdomar som förorsakar stort lidande de sista veckorna. Tänker naturligtvis på cancer men även en sjukdom som ALS är hemskt den sista tiden. Ingenting kan förändra sjukdomsförloppet. Det går sakta men helt säkert mot döden.

Ändå får man inte be om hjälp för att avsluta sitt eget liv.
Min man har de sista veckorna ofta undrat varför man får uthärda det utdragna döendet. Han längtade så mycket efter döden och ett slut på allting och hade gärna fått hjälp med att dö tidigare.

En kvinna har rätten att avsluta sitt fosters liv men rätten att avsluta sitt eget liv när hon är döende har hon inte.

Unga inom äldreomsorgen

De sista veckorna kunde man läsa många negativa artiklar, insändare och en hel del på nätet om ungdomar inom äldreomsorgen.

Jag har jobbat inom äldreomsorgen och senare med de så kallade ”färdigbehandlade” människor. Vill säga, döende människor.

Folk förfärar sig över Socialdemokraternas idé att låta ungdomar jobbar 75% i äldreomsorgen som samtidigt ska utbilda sig till USK.

Det har alltid funnits elever i äldreomsorgen. Jag hade själv elever som gick bredvid när de gjorde sin praktik hos oss.
Ingen kan väl tro att det endast finns kvalificerat jobb på dessa avdelningar. Det finns massor av okvalificerat jobb. Som t.ex. tvätten, att stryka, laga kläder, duka bord, fixa frukost, prata med brukarna patienterna, sköta blommor, desinficera föremål, bädda sängar och…och…och…. Listan kan fyllas på i det oändliga.

Elever har alltid varit en bra avlastning för oss.
Det har varit roligt att se ungdomar som trivdes, som kände att det jobbet är vad de vill göra i framtiden. Som tyckte mycket om gamla människor, som livade upp de gamla med sin glada uppsyn och skratt.

Det har en annan fördel också.
Det har funnits elever som själv valde vårdlinjen och ändå stannade hemma efter bara 2 arbetsdagar. De insåg att de inte ville/kunde jobba med gamla människor och de arbetsuppgifter som förväntades av dem.
Det hände också att vi tyckte att eleven inte var lämplig för den arbetsplatsen. För det är väldigt viktigt att de rätta människor till slut jobbar där.

Ingen kommer att låta outbildade ungdomar göra kvalificerade arbetsuppgifter som många fasar för. Hur kan man tro det?

Det har alltid funnits outbildad vårdpersonal som lärde sig ”by doing” men som självfallet inte gav insulinsprutor, delade ut medicin o.s.v.

Det beror på…

kortsagtSökord som länkade folk hit till bloggen:

”Hur långt bort ligger horisonten?”

Alltså, det beror på var du befinner dig någonstans men du hamnade helt rätt. Horisonten, det är här!

😉

Hyllade du kanelbullen?

kor3

Då tänker jag bara påminna om att det är Djurens dag också. Varje år, alltid 4. oktober. Glöm inte det nästa år!

Trevlig helg!

Typer vid ratten

Det finns en hel del konstiga typer vid ratten. Den här ”typen” står på parkeringsplatsen till dagiset och väntar på lillmatte eller lillhusse.

warten

Bilden tog jag med mycket zoom och genom ett väldigt smutsigt fönster.

Dessutom firar jag att byggställningen plockades bort idag. Det hände något positivt! Helt otroligt.

 Nackdelen är att jag får putsa alla fönster nu… men man kan inte få allt i livet.

Skulle kunna

Det var allt för idag.

Att dö

Har lyssnat på Christopher Hitchens bok ”Att dö”.

Jag velade lite fram och tillbaka om jag verkligen ska lyssna på boken. Det kunde ha gått fel bara några månader efter min mans död men nyfikenheten tog överhand.

Hur ser man sin omgivning när man är döende?
Jag kände igen mycket av de tankarna Christopher Hitchens skrev om.

Viktiga saker som hur familjen kommer att ha det efteråt. Psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Man får ordna allt så de får det bra.
Oviktiga saker som ett utgångsdatum på ett kreditkort eller korven i kylskåpet. Kommer de att överleva mig?

Min man hade ett stort intresse för politik men han visste att han inte kommer att leva längre när riksdagsvalet skulle äga rum. Det blev oviktigt.

Ingreppen på sjukhuset som upplevs nästan som tortyr. Bitterheten över cellgiftsbehandlingen som kom för sent och bara gjorde att han mådde ännu sämre.

Insikten att man inte har en kropp utan att man är en kropp. Hur är det när kroppen blir ens fiende? När man som passionerad kok inte kan äta något längre utom vindruvor och päron.

Hans agressivität när någon frågade: ”Hur mår du”?
Christopher Hitchens hade svar som: ”Jag tror jag har cancer idag” eller ”Det är för tidigt att säga”. Min man svarade inte, ställde istället frågan ”Vad tror du?”

Tyckte mycket om boken men jag undrar om det är en bok för alla. Om man inte har upplevt och samtalat mycket med en döende, närstående människa förstår man kanske inte riktigt vad boken handlar om.

Death is not the greatest loss in life.
The greatest loss is what dies inside us while we live.

Norman Cousins

Alla pratar om det

utom politiker och journalister. Inte ens i dessa valtider har någon försökt att lyfta frågan om de försämrade socialförsäkringarna.

Visst är jobbet, skolan och ekonomin viktigt men alla som har jobb (och utan jobb förstås) kan bli sjuka. Det är, otroligt men sant, inte så att människan kan välja att bli sjuk. Nej, det händer helt enkelt och oftast händer det när man minst anar det.

Efter en tids sjukdom med en icke fungerande sjukvård står man där med mössan i handen och en enda krona kvar i plånboken. Ska man straffa sjuka som inte blir friska inom en viss tidsgräns ekonomiskt? Eller ännu värre, de som inte blir friska alls?

Gunnar Axéns svar på problemet tar jag inte på allvar. Förstår inte varför han får den frågan fortfarande. Alla vet väl svaret som han har gett oss om och om igen i 6 års tid. ”Förr var det 140 personer om dagen som blev förtidspens…. bla..bla…bla….”. Det är inte värt telefonsamtalet ens.
Hans påstående att det finns tidsbegränsningar för att vara sjukskriven i andra länder stämmer inte. Här förklarade jag redan 2009 hur det går till i Tyskland. Tidsbegränsad sjukersättning i Tyskland

Emelie Holmquist, berättade för fyra år sedan om sin mammas utförsäkring som gav stora löpsedlar. Läste hos Eaqhan att hon är tillbaka med:

Vi är 86000

Läs och sprid.
Imorgon kan du råka ut för en olycka.
Nästa vecka kan du bli sjuk i en ärftlig, kronisk eller obotlig sjukdom.

…och förresten, vad gör du om din partner blir sjuk? Då är du lika hårt drabbad. Inte bara psykiskt utan även ekonomiskt.

Innan riksdagsvalet 2010 trodde jag verkligen att nånting skulle bli bättre efter alla ”enskilda fall” som dök upp i media. Inte ens cancersjuka har fått det bättre.

Jag hör fortfarande Cristina Husmark Pehrsson, dåvarande socialförsäkringsminister som försvarade Försäkringskassan besparingar och ändrade regler med:

”Vi behöver socialförsäkringens pengar för att betala skattesänkningar”

Ulf Kristersson, Socialförsäkringsminister på regeringens sida

”Att kunna försörja sig själv är grunden för självständighet och trygghet.
Socialförsäkringarna ska därför både stötta när vi är sjuka och inte kan arbeta,
och göra vägen tillbaka så kort och framgångsrik som möjligt.”

😥

Paus

tropfb

Nästa katastrof i mitt liv har inträffat.
Hade precis fått upp livandan en aning.

Hej då så länge.