Ettikett-arkiv: Christopher Hitchens

Att dö

Har lyssnat på Christopher Hitchens bok ”Att dö”.

Jag velade lite fram och tillbaka om jag verkligen ska lyssna på boken. Det kunde ha gått fel bara några månader efter min mans död men nyfikenheten tog överhand.

Hur ser man sin omgivning när man är döende?
Jag kände igen mycket av de tankarna Christopher Hitchens skrev om.

Viktiga saker som hur familjen kommer att ha det efteråt. Psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Man får ordna allt så de får det bra.
Oviktiga saker som ett utgångsdatum på ett kreditkort eller korven i kylskåpet. Kommer de att överleva mig?

Min man hade ett stort intresse för politik men han visste att han inte kommer att leva längre när riksdagsvalet skulle äga rum. Det blev oviktigt.

Ingreppen på sjukhuset som upplevs nästan som tortyr. Bitterheten över cellgiftsbehandlingen som kom för sent och bara gjorde att han mådde ännu sämre.

Insikten att man inte har en kropp utan att man är en kropp. Hur är det när kroppen blir ens fiende? När man som passionerad kok inte kan äta något längre utom vindruvor och päron.

Hans agressivität när någon frågade: ”Hur mår du”?
Christopher Hitchens hade svar som: ”Jag tror jag har cancer idag” eller ”Det är för tidigt att säga”. Min man svarade inte, ställde istället frågan ”Vad tror du?”

Tyckte mycket om boken men jag undrar om det är en bok för alla. Om man inte har upplevt och samtalat mycket med en döende, närstående människa förstår man kanske inte riktigt vad boken handlar om.

Death is not the greatest loss in life.
The greatest loss is what dies inside us while we live.

Norman Cousins