Ettikett-arkiv: Johan Theorin

Det är ingen barnbok

  Känner att jag får förklara att jag inte läser en barnbok även om bilden ser ut som om det vore så.
Boken handlar om en teddybjörn som föddes år 1921 i samma ögonblick då hans andra öga syddes fast.
Han heter Henry N. Brown och man får följa honom genom Europa i ca. 80 år.
Vi upplever krig och fred, rädsla och hopp, längtan och lycka.
Sett genom en nalles ögon och upplevt med en nalles hjärta.

Överallt där han hamnar lägger han märke till att människor behöver framför allt någon som lyssnar…
Ska bli spännande att läsa. De recensionerna som jag hittade lovar mycket. Hoppas att jag inte blir besviken och jag behöver något att läsa som är helt annorlunda än det som jag höll på med sist. Dessutom en tysk bok igen och det var på tiden.

Boken är ett gränsfall. 480 sidor som egentligen är en aning för tung för mig eftersom de tyska pocketböckerna är lite större än de svenska.

Lyssnar på Johan Theorins nya ”På stort alvar” och bara höra Magnus Krepper igen ger en hemkänsla. Jag bara älskar ”rösten” som läser perfekt till Theorins texter. Har precis börjat och är redan ledsen med tanke på att det snart är slut igen.

Lyssnat på Nattfåk, Johan Theorin

Det är bara att acceptera, jag är fast i ljudboksvärlden och det betyder att jag snart får låna ljudböcker på biblioteket också.
Har alltid velat äga böckerna också men får försöka tänka om. Jag kan faktiskt köpa böcker som jag absolut vill ha i samlingen senare.

Nattfåk av Johan Theorin (uppläsare: Magnus Krepper)

Jag gillar Nattfåk lika mycket som Skumtimmen och kommer också att lyssna på Blodläge lite senare. Theorin skriver inte de där renodlade kriminalromaner som jag inte är intresserad av och det är ett stort plus i kanten för mig.

En gammal, stor gård på Öland, Åludden, får nya ägare. En ung familj som vill renovera gården. På hösten får de höra den kusliga sägnen om Åludden, som byggdes av timmer från skepp som gick under när stormen som kallas fåken drog in.

Uppläsaren Magnus Krepper gillar jag väldigt mycket.

Många recensioner fanns att läsa och här är några av dem.

BoksidanBoktokaPaperbackLoverPocketBlogg

Har köpt en ny cd-spelare också och är väldigt nöjd med den. Nästa ljudbok blir något lättsmält. Den magiska källan av Maeve Binchy.

Böcker finns också fortfarande

Deckare är jag inte så förtjust i och har aldrig varit det och ändå lyssnade jag på ljudboken Skumtimmen av Johan Theorin. En vän och en del bokbloggare har övertygat mig att ge boken en chans och jag ångrar ingenting 😉

”En dimmig sensommerdag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter den försvunne dottersonen.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldriga far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Skumtimmen är en mångbottnad och gripande berättelse om sorg och oändlig saknad. Det är en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden – från Ölands karga landskap, bakåt till andra världskriget och bort till Karibiska havets hamnar”

Pocketbloggen skriver om boken precis som Boksidan där man hittar både ris och ros.
Jag tyckte väldigt mycket om boken som säkert beror på att jag inte gillar deckare så värst mycket.

Fler som skriver om Skumtimmen – En bok om dagen och Bokplatsen

Nattfåk står nu på önskelista också som jag ska lyssna på eller läsa, vi ska se.

Nu har jag börjat lyssna på Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har för några månader lyssnat på Pappersväggar och där finns en epilog till Hanteringen av odöda. Nu vill jag gärna veta hur det började och därför köpte jag den ljudboken också.

Pocketboken är fortfarande ”Vindens skugga” som jag för närvarande tuggar mig igenom fast jag läste väldigt entusiastiska recensioner. Det går dessutom sakta för att jag har mera ont som vanligt. Några få sidor varje kväll. Efter 120 sidor vet jag fortfarande inte vad jag ska tycka men det är flera hundra sidor kvar 😉