Ettikett-arkiv: Joyce Carol Oates

Dödgrävarens dotter – Joyce Carol Oates

Nu är vi där igen. Ska man? Kan man? gå efter recensioner när man vill veta mera om en bok?
Egentligen inte, det är inga objektiva åsikter utan en ren subjektiv uppfattning.

Det är som musik. Det finns musik som gör mig nervös, som lugnar mig, som får mig att vilja dansa, som gör mig aggressiv eller som träffar mig mitt i hjärtat.

Jag hittade en hel del recensioner om Dödgrävarens dotter. En del läsare har plågat sig igenom boken, en del har gett upp efter 100 sidor en del kunde inte sluta läsa och drogs med i berättelsen.

Jag hör till dem som inte kunde sluta läsa och det mot bättre vetande. Läser jag för många sidor får jag mera ont och ändå läste jag de sista tre kvällerna för många sidor och fick ta konsekvenserna. Dessutom blev ljudboken liggande.

Beror det på att även jag är ett efterkrigsbarn? En del av släkten flydde om inte till ett annat land men många berättelser av föräldrar handlade om kriget. I skolan fick vi se hemska filmer som jag idag anser som psykisk tortur för barn som inte kunde förstå vad som hände och varför.

Jag kände med Rebecca och kunde förstå hennes intentioner och hur hon tänkte och agerade.

Beskrivande text
”I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna.
Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare.
Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.
Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man.
Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.

Ett litet axplock av alla recensioner jag hittade. De finns hos Bokhora och Snowflakes in rain och  Boktoka och Boksidan.

Nu bok på nattduksbordet ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson” som bara har 288 sidor. Känns underbart efter avklarade 623 sidor 🙂

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

… från Mary Ann Shaffer

London januari 1946. Författaren Juliet Ashton får ett brev från Dawsey Adams på ön Guernsey som berättar om öns läsecirkel.
Hon fängslas av medlemmarnas öden och bestämmer sig för att besöka sina nya vänner.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. En riktigt ”feel good” bok som jag till slut inte kunde lägga ifrån mig.
Skriven som brevroman och jag kan inte tänka mig boken som en vanlig roman. Det blev väldigt lyckat.

Recensioner som kommer närmast det jag tycker hittar ni hos Ett hem utan böcker och Dagens Bok

Fler recensioner: Bokhora  och Bokrecension

Eftersom Edward Kennedy har avlidit och jag råkar har Joyce Carol Oates roman ”Mörkt Vatten” stående i bokhyllan ska jag läsa den nu.

Jag lyssnar fortfarande på ”Snablar” av Arto Paasilinna som blev liggande några dagar för att jag hade för mycket ont och fick prioritera. Jag valde Guernsey.