Rätten till sin egen kropp?

Debatten om en barnmorska som vill slippa att genomföra en abort har fått mig att tänka på ”rätten till sin egen kropp”.

Den rätten har en gravid kvinna. Hon får bestämma sig för att få hjälp med att ”ta bort sin graviditet”. Det uttrycket hittade jag på Vårdguidens sida.

Efter det att man fått tabletter, sugs graviditeten ur livmodern

Det är egentligen inte mitt tema här men tycker det är märkligt att man väljer att kalla ett foster för graviditet.

När samma kvinna (eller en man för den delen) skulle insjukna i en obotlig sjukdom fråntas hon den rätten.
Det finns en hel del sjukdomar som förorsakar stort lidande de sista veckorna. Tänker naturligtvis på cancer men även en sjukdom som ALS är hemskt den sista tiden. Ingenting kan förändra sjukdomsförloppet. Det går sakta men helt säkert mot döden.

Ändå får man inte be om hjälp för att avsluta sitt eget liv.
Min man har de sista veckorna ofta undrat varför man får uthärda det utdragna döendet. Han längtade så mycket efter döden och ett slut på allting och hade gärna fått hjälp med att dö tidigare.

En kvinna har rätten att avsluta sitt fosters liv men rätten att avsluta sitt eget liv när hon är döende har hon inte.

Annonser

6 responses

  1. Aktiv dödshjälp är en väldigt svår fråga. Visst känns det rätt att avsluta ett lidande som med säkerhet leder till döden. Men samtidigt är jag rädd att det skulle kunna missbrukas.
    Vem ska bestämma och vem ska utföra det.
    Vi har fria aborter i sverige. En graviditet kan vara följden av en våldtäckt tex. Att använda abort som ett ”preventivmedel” tycker jag är helt fel. Jag är man, men kan nog sätta mig in i hur en kvinna känner eller inte känner. Det är ett litet liv som rör sig därinne. Början till en helt ny människa! Jag känner det som att jag nog skulle kunnat offra mitt eget liv om det var enda alternativet. Men det är ingen lätt fråga det heller.

    Gilla

  2. Aborter var inte mitt tema egentligen men en abort i 18. vecka har jag svårt att svälja. Det känns väldigt hemskt med tanke på fostrets utveckling.
    Varje kvinna får avgöra det själv. Jag har ingenting med det att göra och Sveriges lag tillåter det. Hon har rätten till sin egen kropp…..

    Fast inte när hon är dödssjuk. Det var mitt tema. Då är det läkare som bestämmer.
    Vem ska bestämma? Den döende så länge den fortfarande är kapabel till det.
    En läkare ska helst utföra det men i alla fall bestämma dosen av substansen som ges. Min man hade kunnat ta det själv. Hade det varit frågan om en injektion hade jag kunnat göra det.
    På mitt jobb har vi vårdat en ALS sjuk man. Den sista tiden är man fången i sin kropp, kan inte röra något längre, helt klar i huvud. Han vädjade, grät och bad att äntligen få dö. Det är outhärdligt, det tar knäcken på en. Har sett och vårdat många döende men ALS är en sjukdom som jag inte skulle önska min värsta fiende.

    Tror man måste har varit med om lidandet ett antal gånger för att förstå. Jag håller med en vän som sa:
    ”Jag är inte rädd för döden men för tiden innan”

    Gilla

  3. Känner att jag måste skriva några ord till.
    Abort och dödshjälp har debatterats länge. Det är en mänsklig och mycket svår fråga.
    Jag är generellt för fri abort. Liksom för ”passiv” dödshjälp.
    Den religiösa aspekten lämnar jag därhän. I båda fallen handlar det om liv eller död. Den lille som är på väg ut i livet har ingen talan. Lika lite som den som är på väg ut ur livet, har det. Var fostret befinner sig i utvecklingen har naturligtvis avgörande betydelse, liksom vetskapen om utgången för den döende. Meningslöst, utdraget lidande är fruktansvärt, och onödigt.
    Jag håller med om att tiden innan är mest oroande !

    Gilla

    1. Då får jag anpassa mitt svar lite efter det du skrev nu.

      Jag är också för abort men inte längre i 18. vecka utom i ett absolut nödfall.

      Jag är för dödshjälp t.o.m. när den måste ges ”aktiv” med tanke på förlamningar. (ALS och andra sjukdomar eller efter olyckor).

      Det som jag inte håller med om är:
      ”Lika lite som den som är på väg ut ur livet, har det” (talan!)

      Väldigt många av de sjuka som är på väg ut ur livet har talan kvar. Vet inte varför du tror att döende generellt inte har någon talan??

      Det var inte min intention egentligen att diskutera abort och dödshjälp utan jag undrar:

      Var ligger skillnaden här?
      Hon har rätten till sin egen kropp och får söka hjälp för att avsluta sitt barns liv.
      Hon har ingen rätt till sin egen kropp och får inte söka hjälp för att avsluta sitt eget liv (när hon är dödsdömd av läkare förstås).
      I båda fallen gäller det hennes egen kropp eller hur?

      Gilla

  4. Det är lätt att missförstå. Jag uttryckte mig dessutom luddigt vad gäller ”talan”. Jag menar att den lille inte har bett om att komma till världen, och den döende vill OFTAST inte dö. Vi vill (alla) leva för evigt. Men, där har vi ingen talan !

    Och till ditt tema: Kvinnan har rätten att göra abort (inom viss tid), men när samma kvinna ligger inför en säker död, dessutom med stort lidande, så har hon inte längre rätten till sin kropp, och att få hjälp med av avsluta sitt eget liv. Du har rätt, det är underligt. I båda fallen handlar det ju om liv.
    Men det ÄR en svår fråga som måste avgöras från fall till fall. Tycker jag.
    Kram?

    Gilla

  5. Ja, precis. I båda fallen handlar det om liv och om sin egen kropp. 😀
    Kram? Självklart, björnkram!

    Gilla

Nyfiken på dina tankar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: