Uppgiven idag

De sista dagarna har det funnits en hel del artiklar igen om sjukförsäkrings”reformen”. De handlar om hur verkligheten för de sjuka ser ut sedan de nya reglerna infördes.
Jag vet att jag inte får läsa dem men det är svårt att ignorera helt och ibland faller jag tillbaka och läser ändå.

Hur är det möjligt att alla dessa lögner som spreds av de ansvariga politiker fortfarande upprepas?
Vart är samhället på väg…

Så kommer nästa tanke. När demokratiska, sociala länder blir kalla. När det sociala systemet slås sönder, när grupper stämplas som fuskare, när politiker delar in medborgare i grupper (vi som jobbar och de som inte jobbar) vad ska den ärliga, empatiska, social tänkande människa göra?

Vi köper saker till våra höns hos en bonde. Inga kvitton finns. Det är pengar i handen. Är alla bönder fuskare?
Det finns folk som klipper håret, snickrar, reparera elektriska maskiner, hjälper till med datorer, kör ett lass ”nånting” med lastbilen,målar en fasad, lagar mat till en fest, städar, hyr ut stugan….. svart. De har alltid funnits. Är nu alla frisörer, alla elektriker, alla kockar….. fuskare?

När jag säger upp mig från mitt jobb får jag inte ett enda öre nästa månad. När Littorin säger upp sig från jobbet får han fortfarande mycket pengar från skattebetalarna.
När en läkare anser en patient för sjuk för att jobba, även efter 180 dagar, slängs den sjuke ut ur sin försäkring.

Så, vad göra?
Får man lära sig att fuska nu? Det är väldigt svårt för folk som inte är van att göra det.
Men det är nog det man får lära sig i alla fall. Hjälp dig själv, ingen annan kommer att göra det. Titta aldrig längre än framför din näsa. Roffa åt dig så mycket som möjligt. Tänk bara på dig själv.

Är det så jag får tänka och handla i framtiden? Jag mår illa…

Annonser

8 responses

  1. Ja, det är så man ska fuska själv. För vad jag kan se så gör det fler och fler.
    Förstår inte heller varför politiker och VD-ar ska få alla dessa pengar när de är dessutom fullt kapabela att arbeta.
    Hur ska de förstå hur vanligt folk har det, när de själva vet inte ens hur vanligt stavas.

    Gilla

    1. Jag är glad idag att jag inte är ung och kanske står inför valet, barn eller inte. Skulle inte vilja utsätta mitt barn för den framtiden som väntar.
      Tittar ibland på småbarn och undrar hur deras liv kommer att se ut om 30 år.

      Gilla

      1. Vi står inför det valet Kristallina; och det blir inget. Finns inte råd och plats. Till och med min läkare kommenderade det förra veckan – att hon inte förstår hur vissa har råd att ha fyra, fem ungar och bygga miljonkåkar medan vi andra hankar oss fram i ett på tok för litet hem, utan möjlighet till lyxvanor eller varor.
        Det känns som om dagens barn antingen får allt på silverfat eller faller mellan stolarna och försvinner helt.

        Gilla

  2. Det är ganska vansinnigt hur omoraliskt och oempatiskt samhälle vi fått de senaste decennierna. Egoism och brist på hyfs regerar i alla läger; politiker, sjukvård, skola, omsorg. Alla ser om sitt eget hus, stampar på andra och beter sig allmänt svinigt åt på ett eller annat sätt, liksom folket ute i samhället. Det tycks vara helt okaj att vara oempatiska, omoraliska översittare. Usch vilket samhälle vi lever i.

    Gilla

    1. Jag håller med dig ❗

      Gilla

  3. Usch ja, känner också att det växer fram ett fuskandets och misstänksamhetens samhälle. Inte vad jag önskar av framtiden. Deprimerande! 😦

    Är absolut inte någon fuskare och mår dåligt varje gång jag avgett ens den mest snövita lögnen, men med sin egen ekonomi i åtanke och osäkerheten på hur mycket man kan göra utan att betraktas som ”frisk” hos Försäkringskassan blir misstänksamheten min vardag. Utflykter och inköp mina bättre dagar, och oron att FK skall få reda på dem, blir för mig detsamma som att känna mig som fuskare. Hur hjälper den oron mig och andra sjuka att bli friskare???

    Gilla

    1. Det är faktiskt så att jag ett tag verkligen kände att jag inte ens får le när jag är ute. Får man vara glad ändå någon gång fast man är sjuk?
      De har lyckats bra, våra kära politiker.
      Alla är misstänkt, alla misstänker, alla övervakar alla snart. Man tror alla är fuskare, man känner sig själv skyldig utan anledning och livsglädjen har försvunnit helt.

      Ja, jag hoppas att utvecklingen kan stoppas annars blir det tuffare än tufft för alla unga som växer upp nu.

      Gilla

  4. Får jag påminna om den här lilla skriften:

    http://ebib.sub.su.se/aio/2007/aio2007_09.pdf

    Gilla

Nyfiken på dina tankar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: