Inte mitt eget utseende utan bloggens. Det var redan allt. Det kanske hjälper att komma igång igen. Möjligtvis, kanske, eventuellt. Vi ska se.
Sysselsatt
Bloggen är försatt i viloläge p.g.a. hund i dubbelpack.
En minihund fylld med ett självförtroende av ett lejon och troligtvis tror han att han är det också.
En mellanstor hund fylld med ångest, så stor att han gör sig så liten som möjligt.
Vi har att göra men vi gör små framsteg varje dag med att tämja lilla lejonet och att övertyga lilla musen att han kan lita på oss.
Katterna har flyttat upp till övervåningen där de är trygga och lär sig precis när de kan komma och gå utan att träffa odjuren.
När vi har fått en gnutta av normalitet tillbaka finns tid över till bloggen igen.
Glöm nu om allt i världen inte att följa Fk´s turer om livslång arbetsoförmåga. Vem skyller på vem nu och får människor, som kastades ut, sin sjukersättning tillbaka?
Tills dess, vink, vink och ta hand om dig 
Den perfekta boken
Nja, vet inte om det är den perfekta boken i alla lägen men för mig är ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” av Lucy Dillon perfekt just nu, eller hur?
Vi väntar på 2 hemlösa hundar som ska få ett hem här.
På första sidan
Till alla frivilliga som arbetar hårt för att ge övergivna hundar en ny chans i tillvaron
Böckerna som står vid kassorna i butiker är värre än godis som finns i ögonhöjd för barn. Tänker alltid på de stackars barnen som vill ha nånting ur godishyllan. Jag måste blunda hårt om jag ska lämna butiken utan bok och är alltid tacksam om det bara finns deckare i hyllan som jag inte är så förtjust i.
Vet inte hur
Det har blivit fler än två böcker som jag håller på med just nu och därför stämmer inte det som syns här till höger >>>>>>>>>>>>>
Fyrväktaren har jag läst ut. Istället läser jag alla 8 Novellix noveller som kom ut nu.
Psyko har jag inte börjat med än men det blir nog imorgon
och dessutom
lyssnar jag på Radioföljetongen En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
och jag läser samtidigt
Absorbera av Sandra Gustafsson som endast finns att läsa på internet.
Med andra ord blir det för rörigt för att det ska få plats där i sidopanelen.
Annars lever min kamera ett tråkigt liv just nu. Vet faktiskt inte vad det beror på. Årstiden? Brist på hund? Ingen aning. Det kommer säkert bättre tider igen.
Tänkte bara komma med ett livstecken igen
Från glädje till besvikelse
Ibland blir det inte alls så bra som man har tänkt sig.
Beställde böcker från Bokus. Det har jag gjort i många år utan några som helst problem eller fel. Den här gången fattades böcker i paketet 
Beställde 8 Novellix noveller och 3 pocketböcker som resulterade i två följesedlar och i paketet fanns bara det som listades upp på en av dem. Fast det slutade lyckligt. De resterande böckerna kommer snart och det var inget snack om saken.
Jag gillar Bokus, fortfarande
Annars har det regnat hela dagen men förhoppningsvis påverkar det elpriset positivt för konsumenterna.
När varken höns eller katter vill vara ute är det illa. Merlin visar vad man gör istället.
En månad? Inte sant!
Det var värst att det redan är en månad sedan jag skrev sist 
Tiden går 
Här har det hänt mycket. Äntligen blev de uråldriga elelementen utbytta och skillnaden är enorm. Både för syns skull och värmen som kommer därifrån. Det går framåt med det här huset. Det byggs och monteras och förbättras hela tiden.
Snart ska det bli en paus. Vi får hundar in i huset igen om ca 3 veckor är det dags. Bilder kommer sedan så klart.
Funderar en del om bloggen. Den sista månaden har jag blivit en bloggläsare istället. Det var riktigt gott med pausen och jag tror att jag kommer att nöja mig med länkar till samhällskritiska inlägg. Jag hatar att upprepa mig hela tiden och när det gäller sjukskrivningsreglerna har jag sagt allt som finns att säga. Tack och lov finns det många som orkar fortsätta. En möjlighet är att länka till just dem med några få ord bara.
Sjukdomen tär redan och man blir sämre och sämre när man engagerar sig för mycket.
Det finns tre ämnen som gör mig glad och det är böcker, husdjuren och att fotografera. Jag får sikta in mig på det istället med några få undantag.
Just nu väntar jag på hundpojkarna. Så roligt det kommer att bli med två fuktigt kalla nosar igen.
Hösten härjar med stormvindar där ute och även om färgerna så här års är fina är det inte min årstid. När blir det vår igen? 
Livets gång
I förrgår lämnade Sam oss.
Han blev 16 år och 8 månader gammal.
Idag är den andra dagen utan hund sedan 19 år tillbaka. Två hemska dagar.
För 262 år sedan…
…föddes Johann Wolfgang von Goethe. Nej, det har jag inte antecknat i almanackan utan det var Funderingar någonstans ifrån som skrev om det idag.
Han frågades en gång vilken läsare han önskar sig och svarade
Vilken läsare jag önskar mig?
En som är obesvärad och som glömmer mig, sig själv och världen
och som bara lever i boken.
Det är precis de böckerna som läsarna önskar sig
När bloggtorkan slår till…
… hittar man bokenkät.
Den engelska: Om jag hittar en recension av en engelsk bok som verkar lovande kollar jag alltid om boken finns i en tysk översättning. För det mesta har jag tur. Den tyska har jag precis avslutat. Juli Zeh – Corpus Deliciti, Ein Prozess.
Vid sängen: Richard Yates – Easter Parade
I örat (istället för i väskan): Majgull Axelsson – Moderpassion
I badrummet: Där gör jag vad som krävs men jag läser aldrig i det rummet.
Läser emellanåt: Gesammelte Gedichte (samalde dikter) från Joachim Ringelnatz
Borde börja med: Jag läser det jag känner för utan krav, tidsplan eller andra ”måsten”.
På att läsa listan (istället för på is): Jhumpa Lakiri – Främmande Jord efter att ha läst Den indiske tolken. Paul Auster – Osynlig, Tatiana de Rosnay – Bumerang och David Nicholls – En dag. Några av de böckerna som står i bokhyllan och väntar på mig.
Hittat hos Funderingar någonstans ifrån och evigt tacksam för en ny bloggpost
Vårdcentral, skojig personal och läkare
Det är roligt nästan jämt och hade det inte varit så allvarligt kunde man faktiskt skratta högt och länge.
Jag har flyttat och eftersom jag är en av dessa parasiter som får sjukersättning behöver jag en stadig kontakt med en läkare. Alltså bestämmer jag mig för en vårdcentral, ringer dit, förklarar hur det ligger till och att jag dessutom behöver ett nytt recept för mina mediciner.
Sjuksköterskan jag pratade med fixar en tid hos en läkare, vi kallar honom ”A”.
Han får en hög med papper som jag har kopierat så att han vet hur det står till med mig. I slutet av samtalet frågar jag en gång till om mina mediciner finns på apoteket. Han upprepar vilka det är och allt verkar bra. Dessutom vill han att jag kommer in någon gång för provtagning.
Några dagar senare är jag på apoteket för att få reda på att ”A” bytte ut en av medicinerna till ett billigare märke. Jag ringer till vårdcentralen, är rätt upprörd och blir lite senare uppringd av läkaren ”B”. Jag förklarar för honom att jag inte är ett barn längre utan en vuxen människa som man måste prata med om man vill ändra en medicin. Han ger mig rätt !? och skriver ut den medicinen som jag har tagit i 8 år men vill utvärderar det efter två månader. Aha….
I dag gick jag dit för provtagning och dessutom ville jag ha en tid för den där utvärderingen av medicinen och får veta att läkaren ”A” inte jobbar där längre och läkaren ”B” inte heller. Vården i ett nötskal.
Sjuksköterskan jag pratade med tyckte att jag behöver en stadig kontakt med en läkare. Det var precis det jag påpekade när jag ringde dit första gången.
Fick en ny tid till en läkare som ska jobba fast där (om jag nu ska tro på det).
Antagligen kommer han att gå på en långvarig kurs, tar ut 1 år semester för att göra den där världsresan som han alltid ville göra eller så blir han sjuk själv.
Jag talade om att sjuksköterskan ska tala om för honom att han gärna får läsa mina papper innan jag träffar honom. Det finns inte en chans att han hinner läsa det medan jag sitter där. Det finns flera utlåtanden som är ganska så omfattande.
De gör allt för att min absolut negativa syn på vården rotar sig allt djupare.
